månadsarkiv: september 2014

Galopp stall

Nu är det tyvärr snart hemgång vilket vi inte tycker är någon bra ide egentligen! vi har hunnit med att rida lite fler hästar, mockat lite fler boxar, lärt oss lite mer engelska och shoppat lite mer. I fredags så var vi också i ett galopp stall vilket var väldigt intressant. vi var där med en lärare här från skolan och hon kände alla ryttare och ägare på anläggningen, när hon sa att vi var svenskar blev dom väldigt exalterade då dom har haft flera svenska tjejer som har jobbat i stallet och då antog dom att vi var också var väldigt duktiga jockeys.. ja det kan dom ju få tro haha..

Vi fick i alla fall en rundvandring på hela anläggningen som i princip såg ut som en medelstidsplats men det var väldigt fränt. vi fick sedan åka med (på flaket på bilen vilket vi tyckte var årets höjdpunkt ungefär) till galopp banan och titta när de tränade sina hästar vilket var väldigt kul! det var sjukt fin miljö gården låg i och hästarna var även dom sjukt fina.

Jag har även fått min lilla favorit ponny här på colleget, en liten grå sak som kom hit för ca 2 veckor sedan och är lite halv galen men jätte mysig och när man väl får ner honom på jorden är han så himla fin att rida. Även Becca har fått sin favorit som är en lite grå även den och är en riktigt liten dressyr ponny. vi skulle helst vilja ta med oss alla små fluffiga saker hem till Sverige om vi fick bestämma.

vi har också blivit som två små stallchefer här i stallat då det varje vecka är nya elever som går på stalltjänst och varje gång vet ingen hur de ska göra, vilket vi lärde oss dom första dagarna. Därför är det alltid oss man tydligen frågar vad det är som ska göras, men det känner vi oss glada över!

hälsningar Agnes och Becca 🙂

bett diskussion med civilingenjör!

 

I min värdfamilj så arbetar pappan som civilingenjör och idag när Jenny och jag hjälpte honom med disken så började jag diskutera lite fysiska lagar angående stångbett jag sett på min apl plats, till slut fick vi avbryta diskningen och gå över till en griffeltavla för att fortsätta diskussionen.

Så här gick diskussionen om du kan hänga med? 1940163_719479208100900_1892285382_n

Betsling är alltid ett intressant ämne och speciellt när två personer från helt olika utbildningar ger sig in i den.

Ämnet är lite för långt för att skriva om, men att diskutera betsling med en civilingenjör var bland det intressantaste jag gjort på länge.

 

Fabriken!

Finland är ett ganska roligt land egentligen. Speciellt de stora skogarna tänker jag på nu, eftersom det har visat sig vara något riktigt magiskt över dem.

Jag kanske låter lite galen som börjar prata om att vi har hamnat mitt i någon slags magisk urskog när jag skriver om våran Finlandsresa men jag är verkligen allvarlig. Ni ser, det som fick mig att fundera riktigt ordentligt är just det faktum att hur långt ut i skogen man än åker så finns det fortfarande mer skog. Det tar på något underligt vis aldrig slut. Jag kan slå vad om att jag skulle kunna trava rätt ut i skogen, med kompassnålen pekandes österut, och jag skulle inte stöta på mänsklig civilisation förrän jag snubblar in på någon bortglömd militärbas i norra Uralbergen.

Ett praktexempel på detta faktum är resan vi gjorde idag. Tanken var att vi skulle gå upp omänskligt tidigt, sätta varenda skogselev på hela skolan på en buss och göra en fyra timmar lång resa till en skogsmaskinsfabrik som tydligen ”inte ligger så långt härifrån”. Jovisst, sade Joakim och tog plats i bussen. Jaha, sade Christian och släpade sina trötta fötter efter sig påväg in i fordonet.

Ponsse Factory. Som en oas i öknen dök den stora gulsvarta skylten upp i horisonten. De förväntansfulla små liven strömmade som en flodvåg ut genom bussen och in i lobbyn på den stora fabriken. De möttes av gigantiska maskiner, teknologi utan dess like och en stor mängd ärrade fabriksarbetare som glatt hälsade på de framtida skogsarbetarna. Flockledaren i denna glada samling var en både finsk och skäggig man som med stor inlevelse förklarade proceduren in i minsta detalj! Med tanke på hur de andra eleverna spärrade upp sina nyfikna ögon och tappade sina fjuniga hakor ända ner till fabriksgolvet så skulle det ha vart oerhört intressant att få veta vad han sa egentligen. Oturligt nog pratar varken Joakim eller jag finska, men vi verkade iallafall lika häpnade som dem andra. Våran värd här i Finland förbarmade sig över oss, som tur var, och förklarade allt på engelska.

Men, nu till saken! Vi kom åkandes på en sån där skogsväg som man får bild på i böcker om man skulle slå upp ”mitt ute i ingenstans”. För att fördriva tiden satt jag med näsan tryckt mot sidorutan i hopp om att få syn på något spännande som kunde liva upp stämningen lite. Ett antal mil senare var det enda jag sett cirka trettiosju miljoner träd, ett antal mossiga stenar och precis som jag var på väg att sluta mina ögon och sova en stund igen fick jag syn på ett utedass.

Ett utedass, alltså. Ett UTEDASS. En ensam liten rödmålad byggnad som stog alldeles intill en ännu mer ensam gård. Okej, vissa människor uppskattar att bo lite avsides men den här stackars människan hade inte ens nog med rinnande vatten i huset för att kunna spola toaletten.

Så föreställ er detta scenario. Vi kan kalla den här bonden något typiskt finskt, bara för att ni ska få en bild av vem han är. Pekka kan vi kalla honom. Pekka ligger i sin säng en tidig måndagsmorgon. Rysskylan har precis dragit in över tusen sjöars land och har förvandlat den annars vackra naturen till tusen skridskobanor och en snöhög. Han kliver upp ur sin varma tältsäng, endast iklädd sina favoritkalsonger och ett par raggsockor han ärvt efter sin far. Strax efter han stoppat in några pinnar till i braskaminen känner han hur det kurrar till i magen… Är det gårdagens korvsås som gör sig påmind? I vilket fall som helst står läget klart. Han sparkar ner fötterna i sina trogna träskor och börjar traska ut till utedasset.

Väl där inne slår han sig till rätta på den kalla toasitsen, gjord endast av hemhuggen fura, och drar en suck av lättnad. Den kommande halvtimmen roar han sig med att försöka dräpa säsongens sista spyfluga med en ihoprullad söndagsbilaga från tidigt åttiotal. När dagens besök äntligen är avklarat för stackars Pekka avlägsnar han sin stelfrusna ända från toastolen med både spett och slägga. I värsta fall får han vråla på frugan som kommer pulsandes genom den snöbelagda gräsmattan med en kofot i högsta hugg.

Men, jag kommer bort ifrån ämnet. Jag fastnade lätt på det här eftersom jag tycker det är den mest passande beskrivningen på hur jag fått för mig hur livet ser ut för skogsfinnarna här i norr.

Det här blir nog det sista jag bidrar med till bloggen eftersom det snart är dags för hemresa. Men jag får tacka för mig och hoppas att det åtminstone bjuds på smörgåstårta när vi äntligen är hemma igen.

Tack och hej!

//Christian

APL i Sydamerika – Uruguay

Victoria:

Det är åter igen dax för 3 veckors praktik och jag gör min i Sydamerika, Uruguay – Chile. Jag är inne på sista veckan och det har varit en helt underbar praktik! Flygresan ner var en väldigt lång resa med mycket stopp och väntande. Uruguay är ett land som jag knappt visste vart det låg men som jag hört mycket om när det gäller fotboll och distanssridning, särskilt i UAE, om deras fantastiska hästar, distanskultur, raid races och ryttare.

Min praktik gör jag hos Andres Piernas från Argentina distanstränare och ryttare som tävlat på internationell nivå sedan 2005. 3 säsonger jobbade han i stall i Emirates och England för Sheikh Mohammed. Men är nu tränare för en chilensk man som för tillfället har hästar här i Uruguay planen är att de ska tränas och kvalificeras denna säsong i Uruguay och sedan ska några av dom flygas över till stallet i Chile.

10488892_667682883325351_1378998834_n

Första starterna blir i mitten av oktober vilket är synd då jag inte hinner vara med att tävla några av dem. Dock fick jag rida en tävling redan första veckan härnere, på en angloarab som heter As Ury som ägs utav veterinären för våra hästar på min praktikplats och vi slutade på en 5 placering! Den 4 oktober är det tävling i Chile som jag även har fått chansen att få vara med på. Så nu de sista dagarna innan min hemresa kommer jag vara i Chile där det riktiga stallet ligger.

20140921_130512

1940222_10152842291387494_281788674_n

Uruguay är ett väldigt vackert land det påminner lite om hemma men ändå verkligen inte, växterna och fåglarna är annorlunda i varje träd sitter det papegojor, och andra exotiska fåglar men omgivningen känns ändå inte helt främmande om man jämför med öknen i Mellanöstern.  Dock är det helt klart mer sand och ”savann” här då det är ett väldigt varmt land, vintern har just tagit slut och det är vår nu och ändå ligger temperaturen runt 18-20 grader och för mig känns det som sommar.

20140918_121605

Stallet ligger 10min från staden Atlantida där jag bor och 1 timme från huvudstaden Montevideo.  Det finns 8 tävlingshästar som är mellan 6-8år 3 valacker, 4 ston, och en hingst. plus en 2åring ”vicky” som jag döpt henne till då hon inte har något namn ännu. Alla hästarna är i en ganska lugn träning fortfarande då dom blev igångsatta sen några veckor tillbaka efter en längre tid av vila.  Härnere rider man med en hand så man styr alltså med hjälp av tyglarna genom trycket på halsen på hästen. Så om man ska svänga höger så är det trycket från vänster sidan som gör så att hästen svänger. Det är svårare än man tror att rida på det här sättet och om man inte gör rätt så lyssnar dom inte allst.

20140918_105502

Innan hästarna kom hit till stallet så var några av dom ganska hårt hanterade vilket är viktigt att tänka på när man är omkring dom, lindar ben, binder upp dom, lägger på täcken osv, Vilket man såklart alltid ska göra då det är stora djur man handskas med. Men Andres och Franco som också jobbar härnere har lagt ner ett stort jobb på dom och alla hästar är ändå väldigt trevliga att ha och göra med. Jag jobbar från mellan halv 8 till runt halv 2 tiden. Sen har vi lunch och egen tid för att sedan vara tillbaka till stallet vid 4 och är klara framåt kvällen. Det är ganska tufft och man är väldigt trött när man går till sängs men ändå helt värt!

Nu ska jag äta lunch, sova en stund för att sedan åka till stallet igen.
Massa kramar / Victoria direkt från Uruguay!

Hur ”GÅR” det för er?

 

Vi som går rid fick ett tips att ha pedometer (stegräknare) för att se hur mycket vi jobbar, man är alltid lika chockad i slutet av dagen att se hur mycket man faktiskt rör på sig!

steg

”Att vi rör på oss varje dag är viktigt för vår hälsa. Världshälsoorganisationen rekommenderar att vi tar minst 10 000 steg per dag. Det motsvarar ungefär 6 kilometer.

En stegräknare kan ge dig en uppfattning om hur mycket du rör på dig:

Antal steg per dag Aktivitetsnivå
mindre än 5 000 stillasittande
5 000 – 7 499 lågaktiv
7 500 – 9 999 måttligt aktiv
10 000 – 12 500 aktiv
mer än 12 500 mycket aktiv

(Tudor-Locke C, Bassett DR Jr, 2004)” 

Ett utdrag från 1177.se 27/09 – 14

Så hur ligger ni till?

 

Inte långt kvar

Jaa nu är vi inne på sista veckan… Tiden har gått så oerhört fort här och jag har haft det superkul! Bästa praktikplatsen med underbara personer och hästar, alla är så snälla och tillmötesgående!

Den senaste tiden på praktiken har för det mesta bestått av att göra i ordning hästar till ryttarna, longerat, höja och sänka hinder och rida. I fredags övertalade jag mig till att få ta ut och borsta på en av avelshingstarna också. Tycker väldigt synd om honom då han bara står i boxen dag ut och dag in efter en skada i benet som aldrig kommer bli bra. Jag kände att han behövde lite uppmärksamhet och kärlek men det tog dock ett tag innan dom gick med på det för han är tydligen en ”crazy stallion”. Han vart lite till sig först när jag tog ut honom och då tänkte jag shit nu drar han snart.. Men efter ett par ryck i grimskaftet så kom han ihåg lilla mig bredvid och lugnade sig. Det märkes hur mycket han uppskattade borstningen då han la hela halsen på sidan mot borsten när jag borstade där. Efter ett tag vart han faktiskt svart igen i stället för brun!

Sen i fredags bor jag hos en ny familj, i samma som Emil, för att ”mina” belgare är i Rom (och jag fick inte följa med…). Dom verkar jättetrevliga och jag trivs bra, även skönt att få prata svenska! Igår (Lördag) så va vi och handla (mycket choklad att ta hem till familjen) och sen gick vi svenskar, jag, Elin, Emil och Kristin ut och åt på en lite finare pizzeria. Det var väldigt kul att sitta på torget i Geel för det var en massa folk utklädda till andra världskriget soldater som cirklade omkring, både i fordon och gående, och vilken tjej är inte svag för unga militärer?

Början av idag var väldigt lugn och bestod mestadels av plugg (eller försök till plugg i alla fall) och efter lunchen som bestod och french fries, jag skojar inte när jag säger att alla Belgiens invånare lever på det, så tog vi en cykeltur. Vi cyklade till en abbey, typ ett kloster, det var verkligen jättefint där och dom sålde jättegod glass utanför haha! På vägen hem så åkte vi förbi en utställning för veteran bilar och såklart frågade gamla bilar förälskade Jenny om vi kunde stanna till och titta vilket vi gjorde. Dock tror jag det endast var jag och Emil som tyckte att detta var kul! När vi kom hem spelade vi lite badminton och så innan det var dags för mat igen, pannkakor denna gång… Vi är så oerhört nyttiga här! Belgianers kost består bokstavligen av french fries, med majonnäs och ketchup blandat, öl och choklad… Och denna familj lägger även in pannkakor i kosten på söndagar… Efter det så har vi spelat kort, jag och Emil har lärt dom att spela banka bäver vilket dom tyckte var skit kul!

Nu måste jag sova om jag ska orka upp imorgon, Godnatt! / Jenny

 

20140915_072941559_iOS 20140925_085052142_iOS 20140926_135539590_iOS 20140926_143931974_iOS 20140927_154643000_iOS 20140928_141720000_iOS 20140928_150942000_iOS 20140928_152652000_iOS 20140928_151607000_iOS 1

Bara en vecka kvar

Den andra veckan här i Belgien har varit ganska tuff då jag fick feber i tisdags kväll och valde att stanna hemma och vila, vilket var ett bra val och behövdes. Med att jag varit sjuk och trött hela veckan har även hemlängtan kommit smygandes vilket var ganska jobbigt. Men nu är det bara en vecka kvar och det kommer bli en grym vecka men massa nytt att lära sig och så är det inte långt kvar tills man får träffa alla där hemma.

Praktiken den här veckan har bestått av mycket vaccinationer och avmaskningar, vilket inte är så märkvärdigt. Men vi har även kollat en häst som var dräktig i fjärde veckan med ultraljud för att se så det inte fanns två embryon, vilket det inte gjorde. Det är intressant att man verkligen kan kolla på bilden och se att den där lilla vita fläcken i det svarta kommer vara ett litet föl om 11 månader. Vi har även varit tandläkare åt en hel del hästar den här veckan och det var en häst som jag fick känna på utsidan av tänderna på och förstå exakt vad det är han raspar bort och det var verkligen vassa tänder på den hästen. sen fick jag känna efteråt för att känna skillnaden, det var mycket bättre och slätare. Det var även en häst som hade en tand som var ungefär 1cm längre än alla andra och det kunde man se när man kolla i munnen. I torsdags eftermiddag kastrerade vi en häst, vilket var första gången jag såg det. Det var faktiskt väldigt intressant att se hur han drogade hästen först och sen gav han ett sömn medel så att hästen skulle lägga sig ner och hur han band fast benen så att han inte kunde röra sig så mycket. Och det tog inte lång tid heller max 10 minuter från att hästen låg ner.

Det var lite från den här veckan, nu ska vi snart ta tåget in till Antwerpen! //Elin

 

hopphästens skoning

Hej! som det flesta säkert redan vet så är jag väldigt intresserad av hovslageri och hovbeslag. Nu när jag är i ett nytt land så tänkte jag observera hur man skor hästar i detta lilla land.

Jag observerade skoningen under den vardagliga palperingen av det olika hopphästarna som flera har tävlat internationellt. Det jag observerade som var en återkommande symmetri i alla hovar var breda utlägg i trakten, korta tår och långa utlägg bakåt.

Jag började med mitt lilla intresse tänka på hur dessa hästar var skodda och Varför dessa hästar var skodda på detta viset, vad är det i deras arbete som gör att denna typ av  skoning gynnar dessa hästar.

Efter några funderingar var svaret något självklart.

Den korta tån beror på att man vill ha en snabb överrullning, tänk er lite som att ni skulle behöva springa 100 meter löp med clown skor eller simfötter. en sådan här elithäst behöver en fot som inte hindrar dess förmåga.

20140915_151415

Här kan ni se en typisk skoning på min praktikplats. en kort tå och stora utlägg i trakten (till och med så att man kan se broddhålen).

Anledning till dessa stora utläggen i trakten är något som kallas hovmekanism!

Många tror säkert att en hästs hov är en stum konstruktion, Det är dock inte fallet. Hovmekanismen är den rörelsen hästens hov gör när den absorberar tyngden när hästen sätter ner hoven i marken, den fläker sig utåt och sedan ihop under tryck för att som tidigare sagt absorbera hästen tyngd.

Men varför har då dessa så mycket utlägg för hovmekanismen till skillnad från andra hästar?

Detta beror på hästarnas utbildningsståndpunkt, Dessa hästar hoppar alla mellan 1.45 – 1.50 hoppning och vi kan då visualisera när men häst på 600 kilo landar efter ett 1.50 hinder på ett av sina framben som då ska absorbera all denna kinetiska energi, då behöver dessa hästar denna yta för hoven att nyttja sin hovmekanism.

Hoppas ni blev lite klokare! 🙂 // Emil

Emma bloggar! :)

Okej, nu är vi inne i den andra veckan och det är äntligen min tur att blogga, ska jag vara helt ärlig så har jag inget större val. Bloggar jag inte nu så får jag nog en snyting, har skjutit på det alltför länge, antagligen för att jag suger på det. I alla fall – här kommer det…

De senaste fem dagarna har vi hjälpt till på Eden Animal Rescue Center, fortsatt vårt arbete med räven, fungerat som försökskaniner på hästavdelningen och fått en liten inblick i hur ”gundogs”, som dom heter, tränas fr.o.m. 8 veckors ålder.

Eden Animal Rescue Center är ett djurhem för hemlösa hundar, katter och kaniner. Eftersom min inriktning är hund så har jag spenderat mest tid inne på hundavdelningen. Centret har cirka 16 hundar för närvarande, varav två anlänt och två hittat ett nytt hem under tiden vi varit där. Uppgifterna består mestadels av att rasta hundarna, i koppel och ute i hund hagen, mata dom och städa rent burar. Självklart har vi alla redan fått varsin favorit, Mimmi har blivit förtjust i en whippetblandning kallad Tia (som kronan), Alexandra är kär i en liknande ras med namnet Snatch och jag är dödsförälskad i staffen Bella.

I tisdags eftermiddag fick vi se hur jakthundar tränas, en av många metoder såklart. Vi var väldigt tacksamma att de tog sig tid till att visa oss hur dom gör. De visade oss två olika raser som de använder sig av i jakten – labrador retriever och springer spaniel. Labradorer används mestadels till ”picking up”, alltså att hämta fågeln och springer spaniel för ”beating”, alltså att driva och stöta upp fågeln. Det var väldigt intressant att få se olika raser och åldrar. Själv hade man kanske lärt ut på ett annat sätt, men så är det ju alltid i hundvärlden. Alla har sitt sätt och sina åsikter, det betyder inte att det endast finns ett rätt sätt, bara många olika metoder.

Några elever på hästavdelningen hade som uppgift att lära ut hur man rider, vilket ingick i deras kurs. Ungefär motsvarande om jag skulle hålla i en hundkurs. Vi fick då prova på longering, vilket innebär att man dirigerar hästen runt i en cirkel med hjälp av en lina. En elev stod i mitten med linan och en piska. Vi red runt i en cirkel och tillsammans med eleven justerade vi farten. Killen som lärde ut till mig råkade vifta lite för mycket med piskan så min piskrädda häst for upp i luften. Förskräckt över att han nästan fått mig avslängd avstod han från travningen resten av lektionen. Själv fick jag värdens leende på läpparna, fart är min stora glädje och skuttet gjorde bara saken ännu roligare! 🙂 Försökte prata med honom och förklara att det inte var hans fel och att det är sånt som händer, nu hoppas jag bara på att jag inte förstört stackarn!

Det var allt för mig denna gång, nästa inlägg blir nog lite roligare att läsa…..irritationer börjar nämligen stiga upp hehe….

Tack och hej med lite leverpastej!

<3<3<3